Tullhuset Dalarö

Välkommen till "Tullhusföreningen" och "Måndagsklubben"

Tullhuset har blivit mötesplats för folk-, kultur- och föreningsliv på Dalarö. På Tullhuset träffas föreningslivet, medlemmar i "Tullhusföreningen" och inbjudna regelbundet kring något intressant tema. Vi har valt måndagar som mötesdag, varför från de populära träffarna har fått namnet "Måndagsklubben".

GÅ MED DU OCKSÅ
Ansök om medlemskap här.
Anmäl dig till kommande möten i Dalarö Evenemangskalender.

Bild från Tullhusparken på Svenska Flaggans dag.

Rapporter från "Måndagsklubben" och andra möten på Tullhuset

Nationaldagsfirande med hälsodag 5-6 juni 2010

Dalarö Kultur- och Föreningscentrum - populärt kallad "Tullhusföreningen" eller "Måndagsklubben" - har som mål att göra Tullhuset och Tullhusparken till en levande kulturmiljö. Nationaldagsfirandet är en ny och viktig tradition i detta arbete.

    Helgen inleddes med en stor hälsodag lördag 5 juni där ett drygt 20-tal terapeuter och hälsointresserade träffades för att diskutera den nya medicinen med en perspektivförflyttning från sjuk till frisk.

   På förmiddagen fick vi lyssna till flera intressanta föredrag. På den översta bilden ger Boris Aranovich en lektion i "hur man blir riktigt frisk genom att öppna sina hälsoresureser". Och efter lunch förvandlades hela Tullhuset till ett hälsohus, där man fick prova-på olika behandlingar.

Söndag 6 juni firades för tredje året i rad Nationaldagen med att kyrkokören firade sommarens ankomst med att sjunga många av de klassiska sommarsångerna och psalmerna i kyrkan.

   Därfter var det "Öppet hus" på Tullhuset där föreningslivet visade upp sig upp sig på det översta planet. På mellanplanet var det premiär för ett nytt regionalt utvecklingsprojekt, Nätverk Södra Skärgården, och där har även Dalarö Hampa och Bittes Vintage flyttat in. Kvar finns också museum och turistbyrå. Och i bottenplanet finns det nyöppnade Saltskutans Butik & Café.

   Flagghissningen i Tullhusparken leddes av Dalarös egen operasångerska Marianne Hellbom Staykov. Hon var stilig i sin nationaldräkt från Piteå. Och därefter fick vi ett uppträdande med barn och ungdomar från Dalarö nya dansföening. Dansläraren heter Kristofer och på barnens uppmaning gjorde han ett eget bejublat framträdande.

   Vi var också glada att som vanligt få besök av Stegholms gårds ponnyhästar, som barnen kunde rida på.

   Till sist arrangerade Dalarö Kultur- och Föreningscentrum (Tullhusföreningen), här representerade av styrelseledamöterna Berit Karlsson och Richard Nordgård, ett lotteri med fina priser, där vinsten bl.a. var en resa med nya Onsdagsbåten från Stockholm till Dalarö med start 30 juni. Det var en innehållsrik och inte minst solig dag i Tullhusparken.

Day trading - måndagsklubb 3 maj 2010

Måndagsklubben 3 maj hade ett modernt tema. En intresserad grupp Dalaröbor i alla åldrar fick möjlighet att lära sig mera om ett av de nya yrken/ sysselsättningar, som är ett resultat av den "nya tekniken".

Scharlotte Peppare från företaget The James Way gav oss en initierad presentation kryddad med en on-line presentation av en "äkta" Dat trader via Internet. Vi kunde i detalj följa hur denne Day trader arbetar och tjänar pengar från sin dator. Men risken att förlora pengar finns givetvis också.

En viktig del i utbildningen av en Day trader är att lära sig "hur mycket risk man tål" och att bygga upp egna metoder som man känner sig trygg med. En sådan disciplin och trygghet brukar ta ungerfär 6 månader att bygga upp, berättade Scharlotte. Och antingen betalar man en mentor för att lära sig. Eller så låter man marknaden ta betalt, var något vi lärde oss denna kväll.

En 6-månaders utbildning kostar ca 35.000 kronor (=5000 USD).

Man arbetar mot ett index, som är en beskrivning av det samlade resultatet på en marknad. Upp och nedgångar på marknaden bestäms i punkter. En rimlig målsättning är att försöka tjäna 20 punkter i månaden på ett kontrakt motsvarande ca 7000 kr (=1000 USD). Efterhand lär man sig att hantera flera kontakt samtidigt.

Man arbetar i ett datorprogram - företaget The James Way representerar ett sådant. Och betalningar görs via ett konto , som man öppnar hos en auktoriserad mäklare.

När man lärt sig detta jobb är fördelarna stor frihet och möjligheten att tjäna bra med pengar, berättade den Day trader vi hade kontakt med under kvällen.

Paradisets vardag - måndagsklubb 19 april 2010

Kvällens gästföreläsare Claes Melin är sommarboende på Ornö sedan många år och arrenderar gården Näset inom Sundby säteri på Ornö.

Claes började intressera sig för dem som tidigare bott på Näset och i dess omnejd. Detta intresse har han sedan utvecklat genom åren. Claes började efterforska i arkiv m.m. och resultatet har i år blivit en bok med titeln "Paradisets vardag". Den handlar om de olika människoödena förknippade med denna bygd från 1715 och framåt. Redan vid denna tid bodde på Ornö 600 personer fördelade på ett 100-tal torp.

Den framlidna grevinnan på Sundby säteri Ebba Stenbocks ande svävar över verket. Förhållandet mellan säteriet och invånarna ges i boken en spännande belysning. Claes berättar i ord och bild om de historiska personer han genom sina efterforskningar "lärt känna" och avslöjar en mängd pikanta detaljer.

Boken "Paradisets vardag" finns att köpa på Dalarö Turistbyrå. På bilden får namnen Claes Lilljeforss sitt exemplar signerat.

Valupptakt i sämja - Måndagsklubben 22 mars 2009

Till årets andra Måndagsklubb i anslutning till årsmöte i Dalarö Kultur & Föreningscentrum ("Tullhusföreningen") måndag 22 mars hade vi bjudit in de båda kommunråden Robert Noord (s) och Gilbert de Wendel (m) för att diskutera Dalarös framtid.

Och det blev fullt hus. Så fullt att alla tyvärr inte fick plats. Vi kommer att använda salen högst upp i fortsättningen, där det går att få in fler.

Diskussionen gav dock inte mycket för dagens tillreste journalist från tidningen Skärgården, som senare rapporterade om "En lam valupptakt". De båda var nämligen överens om det mesta.

Ortsanalysens resultat som har lett till att 5 olika arbetsgrupper i kommunen har fått till uppgift att i fortsatt dialog med Dalaröborna förbättra infrastrukturen på Dalarö var de båda överens om. Dock kan man notera att Robert Noord uppenbarligen inte har sitt parti med sig vad gäller att bygga en gästhamn på Dalarös framsida. Finns det fortfarande en oförståelse hos socialdemokraterna om den stora betydelsen av hamnen för att öka turismen?

Annars utlovade de båda att det inte blir några skattehöjningar. Men kanske inga sänkningar heller. "Vi måste trygga kvaliteten i kommunens service, innan vi sänker", sade Robert Noord. Älderboende, skola, förskola etc.

Vattenfrågan bör vara löst 2012 ansåg de båda. Och den eviga frågan om färjans placering hade ingen av politikerna någon bar lösning på i nuläget.

Flera Dalaröbor klagade över kommunens tröghet att tillåta parkering under vintersäsongen, klippa häckar, ge tillstånd att använda Idrottshallen m.m. Politikerna var överens om att kommunens tjänstemän borde vara mera servicevänliga.

Carin Flemström efterlyste ett Öppet Hus för gemensamma frågor. Men är det inte det vi har numera på Tullhuset?

Dalaröseglare leder Östersjöprojekt

Östersjöprojektet [approach at sea] har mellanlandat på Dalarö! Birgitta Silfverhielm, seglare, konstnär och Dalaröbo, håller på att starta ett internationellt konstprojekt om Östersjön.

Konstnärer från alla länder kring Östersjön kommer att segla tillsammans i sommar med Birgittas båt för att undersöka havet ur olika perspektiv. Utifrån seglingsexpeditionen kommer konstnärliga arbeten att utvecklas till en utställning som kommer att visas i Kalmar, Riga och Klaipeda.

Seglingsrutten i sommar går runt hela Östersjön, från Stockholm via finska skärgårdar till Vyborg i Ryssland och därifrån följa den planerade nya gasledningens sträckning till Greifswald i Tyskland, och så hem igen via Bornholm och svenska kusten. Redan förra sommaren startade projektet med en provsegling till Polen och Baltikum, som Birgitta berättade om på ett möte på Tullhuset den 12 oktober (se bilden och rapport nedan).

Lördagen den 27 februari hölls ett planeringsmöte på Tullhuset med några av deltagarna från Stockholm, Kalmar, Bremen och Riga, tillsammans med rådgivare och östersjöforskare. Det blev startpunkten för en mycket spännande resa!

Birgitta kommer att berätta mer om projektet och den planerade seglingen vid ett nytt möte den 8 april tillsammans med ett av sponsorföretagen, Ekomarine, som tillverkar giftfri båtbottenfärg.

Österhaningebygden före järnvägen
- tema måndag 18 januari 2010

Årets första Måndagsklubb gästades av Hilding Eklund.

   Han har genom åren samlat på sig tusen och åter tusen diabilder. Och inte minst har han fotograferat överallt i den för honom så kära Haningebygden. Därför har han nu foton tagna under 60 år. Han kan välja ett av sina fotografier från 1950-talet och sedan jämföra hur det såg ut då med hur det ser ut nu med hjälp av ett nytaget fotografi. Dessutom har han grävt i arkiven efter ännu äldre bilder.

   Resulatet är en veritabel fotoskatt med vars hjälp Hilding insiktsfullt och intresserat kan berätta om bygdens utveckling. Det har resulterat i flera böcker på senare år, bland annat den populära Dalarö-boken, som samtidigt är en guidebok för den som vill vandra på olika ställen på Dalarö. Boken finns självklart att köpa i Tullhuset - hos Turistbyrån. Och Hilding har satt samman en rad bildprogram, som han reser runt och visar till stor belåtenhet för åhörarna.

   Denna måndagskväll hade vi bett Hilding att berätta om trakterna kring Österhaninge kyrka. Kyrkan har som bekant anor från 1200-talet. Sanda gård i närheten är från 1500-talet, där finns prästgården Solberga, som numera bebos av de n välkände artisten Björn Skifs. Och 1587 kom Kyrkskolan till, som på 1900-talet tyvärr brann ner. Idag står det ett annat hus på den platsen, där bl.a. Haningekonstnärer har sitt tillhåll. På kyrkogården ligger bl.a. "kändisar" som Fredrika Bremer och ledamoten i Svenska akademin KA Melin begravna.
   Och här passerade stora landsvägen - häradsvägen som gick från Stockholm genom Jordbro och vidare ut på Södertörn. Ända fram till järnvägen kom var detta centrumet i Haningebygden. Här låg handelsboden. Här möttes man. Och Hilding berättade om bygdens utveckling med sin "fototeknik", en blandning av gammalt och nytt.
   Hilding visade bilder på det vackra landskapet och beskrev "sprickdalen" som sträcker sig från Jordbro och ända bort till Åvaviken. I den bördiga dalen har bebyggelsen vuxit fram i takt med utveckling och behov. I trakten finns också kultplatser och runstenar av ännu äldre årgång.

Julgransplundring 16 januari 2010

Tullhusföreningen bad Dalarös barn att komma och hjälpa till och kasta ut granen. Och de kom!!! 50 barn och lika många föräldrar, far- och morföräldrar träffades på Tullhuset lördag 16 januari.

Ordföranden i "Tullhusföreningen" Richard Nordgård hälsade välkommen och berättade om målet med föreningens verksamhet, att göra Tullhuset till ett kultur- och allaktivitetshus, där alla skall känna sig välkomna.

Tullhusets egen tomte Michael "Prinsen" Trolin spelade och sjöng alla de traditionella julsångerna. LO Landin, Turistbyrån, och Anna Drougge, som bl.a leder Dalarö Båtklubbs juniorverksamhet, var lekledare. Och Berit Karlsson såg till att alla fick hembakade bullar och kakor. Det var ringdans och långdans, innan det vara dags för barnen att ta reda på vad Tullhusspökena hade talat om hela veckan. Runt om i huset fick barnen leta efter ledtrådar tills rebusen kunde lösas. "Granen måste kastas ut nu direkt!" var det spökena på Tullhuset försökte säga.

Sagt och gjort. Barnen klädde av granen, som för övrigt var skänkt av Dalarös trädgårdsbutik "The Nut House". Och ut åkte sedan granen och julen var definitivt slut. Till sist fick alla barn en spökjaktpåse i present med apelsin, godis och en liten gåva att reflektera eller lysa upp tillvaron med från Folksam.

Tullhusföreningen hoppas att vi härmed har fått en ny, ung intressentgrupp med nya idéer om Tullhusets framtid.

JULMARKNADEN PÅ TULLHUSET 2009

Julmarknaden gästades som vanligt av Lill-Åse från Stegsholms gård med sina ponnyhästar
och Christer Wahlström från Kymendö Gård med sina goda lammkorvar.

En resa med S/Y Solvåg - 30 november 2009
Lägesrapport från Dalarö Båtklubb

I augusti 2009 fick Gösta Maijgren erbjudande att följa med som gast på en resa med en HR 54 (Hallberg Rassy segelfartyg) från Cork på Irland till Portimao på Algarvekusten i Portugal. Och på årets sista Måndagsklubb den 30 november berättade han om resan.

Gösta har varit medlem i Dalarö Båtklubb i 40 år, vilket hans låga medlemsnummer 182 vittnar om, och han är en hängiven seglare. Han visade snabbt bilder på sin första båt, en Bohuseka, som under årens lopp har ersatts av båtar med en allt större segelyta. Idag har han en Linjett 35:a, som han är mycket nöjd med.

Men inga båtar han haft kan mäta sig med den fantastiska HR 54:an som han fick nöjet att segla med denna sommar. En av hans vänner är kompis till ägaren Birger Lindblad (Göteborg) och på så sätt kom Gösta med som gast. Gösta började med att visa bilder på den 28 ton tunga båten med en masthöjd på 24,5 meter. Segelytan var 180 kvm. Inredningen var magnifik. Salonger, sovkabysser, duschar, ja allt var högsta klass. Dessutom fanns det två stora fåtöljer i salongen som passade perfekt att sitta i när man gick för "styrbords halsar", konstaterade Gösta. Prislapp: ca 10 miljoner. Som hittat.

Kvällens publik var klart road och ställde initierade frågor. Gösta dokumenterade sin trevliga berättelse med självtagna bilder och filmer från resan, som inleddes på fashionabla Royal Cork Yacht Club i Crosshaven, som grundades 1720. Där ligger Dalarö Båtklubb anno 1947 i lä. Gösta visade hur hamnarna var förberedda för att klara de stora vattennivåskillnaderna beroende på tidvattnet. Väl ute till havs fick besättningen på 4 man känna på att vattnet suger. De breda gossarna från Västkusten visade sig klara sjösjukan mindre bra än "veklingen" Gösta från ostkusten. Seglingen var annars bekväm med fantastisk navigationsutrustning, auto pilot och alla möjliga andra fjärrkontrollerade funktioner.

   Här på bilden har vi kommit en bit ner på Biscaya på den 1150 sjömil långa turen. Gösta hann visa en hel del härliga bilder från seglingen, men också från strandhuggen på den fina Algarvekusten med sina klippor, stränder och portvinsbryggerler i en salig blandning.

   En härlig resa och en personlig och trevlig berättelse som gav mersmak.

   Kvällen avslutades med att vi fick senaste nytt om vad som händer på Dalarö Båtklubb. Ryktet hade spridit sig att man sett en massa pirater nere i Askfatshamnen. Och det visade sig att ryktet talade sant. Två föräldrar, Anna Drougge och Göran Dahlberg, berättade om hur man satt igång en verksamhet för de allra yngsta. 25 barn har delats in i grupper och har träffats under våren och under hösten för att vänja sig vid sjön och lära sig hantera båt. De yngsta upp till 6 år går under namnet "Rummel och rabalder" vilket tycks väl spegla vad det handlar om. De lite äldre, 6-8 år, går under namnet pirater och en av representanterna ses på bilden i full utrustning.

   I november har man gjort en populär utflykt till Sjöhistoriska och i februari planeras ett simhallbesök tillsammans. Meningen är att hålla ihop grupperna innan det blir dags för seglingsövningar igen i vår.

   Avslutningsvis berättade Dalarö Båtklubbs ledning om hur man satsar på att etablera Dalaröregattan i månadsskiftet juli/aug som en stor segling i klass C55, den båttyp Dalarö Båtklubb satsar på för sin ungdomsverksamhet. Och nu har flera äldre Dalaröseglare börjat segla denna klass.

"Vad händer i Östersjön?" 9 november 2009

Denna mörka novemberkväll gästades Måndagsklubben av Elin Tiselius, marinbiolog och verksam i Naturskyddsföreningens havsnätverk.

Fn arbetade hon tillsammans med fartyget Briggen Tre Kronor för att föra ut information och öka kunskapen om "Vad som händer i Östersjön". Den 23 november avseglar Briggen till Köpenhamn för att där vara med under EU:s stora miljökonferens om klimatförändringar, som inträffar under det halvår som Sverige med Fredrik Reinfeldt är ordförandeland i EU. Det går alltid att anmäla sig för att resa med Briggen på deras hemsida.

Elin frågade "vad vi trodde var en viktig fråga inom forskningen om Östersjön" och svaret blev mycket riktigt "övergödning". År 1900 kännetecknades situationen i Östersjön av näringsfattighet. 1960 kom marinbiologen Rachel Carsons berömda bok "Tyst vår", som fick världens människor att börja reagera på vad som händer med våra hav. Idag 2009 kännetecknas situationen i Östersjön av näringsrikhet.

- Vi har börjat få bukt med t.ex nedsmutsningen, sa Elin, som på ett personligt och initierat sätt upplyser om vad som händer utan att moralisera. Hon tror inte på att skrämma och anklaga människor, men det står ändå helt klart hur personligt engagerad hon är i hur vi människor tar hand om miljön i bl.a Östersjön.

På bilden samtalar hon med Dalaröborna Gunilla och Gösta Maijgren under frågestunden som följde på hennes föredrag.

Hon berättade om Stockholms skärgårds unika miljö med dess 30.000 öar och 10.000 km långa strandlinje, som utgör 1/4 av Östersjöns totala strandlinje. I norra skärgården påverkar Dalälvens utlopp salthalten, vilket gjort den något lägre än längre söderut. Den relativt grunda skärgården, 10-20 meter i genomsnitt, gör den till en viktig "barnkammare", vilket har stor betydelse för att upprätthålla artrikedom och balans i undervattensmiljön. Mellanskärgården är en speciell miljö vad gäller risk för algblomning på sommaren, eftersom där möts kvävet och fosforen från vattnen inifrån resp utifrån, vilket är en förutsättning för att algblomning skall sätta fart. Exempel är Trälhavet och Kanholmsfjärden.

Hon berättar om förekomsten av tungmetaller pga ökande båttrafik, om vågskvalpets påverkan på den för havsmiljön så viktiga strandlinjen och om oljeutsläpp och utsläpp av innehåll i barlasttankar, som dels dödar fåglar dels förändrar djurlivet med nya arter. När nya arter, som t.ex kammaneten från Amerika, kommer in kan dessa föröka sig dramatiskt, eftersom den kan sakna fiender i Östersjöns vatten. Sådana förutsättningar berättar Elin om utan att fördenskull "varna och hota".

Hon vill börja få människor att tänka själva. Det gäller t.ex den vanliga frågan om strandskyddet. Hon berättar hur betydelsefullt det är att det finns träd och växtlighet intill stränderna för att upprätthålla balansen mellan land och hav, något man naturligtvis inte tänker på, när man hugger ner träd och bygger.

Hon berättar om hur fisket påverkar miljön. Idag är fritidsfiskets fångster totalt sett större än yrkesfiskets i Östersjön, vilket hon personligen tycker är bra. Havsbottentrålning jämför hon med kalhuggning på land, och hon menar att trålningen är "sju resor värre".

Skarpsillen ökar eftersom den lever på växtplankton, vilket det finns gott om i Östersjön numera. Och hon tror att det faktum att måsarna minskar beror på att det är något i vår miljö, som måsen inte klarar. Exakt vad vet hon dock inte ännu.

Vi kan glädja oss åt att sälarna tycks må bra just nu. Dessa trevliga djur, som syns på bilden, berättar Elin om, och hon konstaterar att de är väldigt kloka. Och det är väl därför som sälarna trivs i Stockholms skärgård, som är en så vidunderligt fin miljö, och som Elin därför vill att vi intresserar oss så att vi får ha den kvar. Hon arbetar som naturguide i Stockholm län, och lovar att skicka information i fortsättningen om utflykter som görs, så att vi kan sprida information om detta på Dalarös hemsida.

Arnold Kajerdal från Utö på besök - måndag 26 oktober 2009

Arnold Kajerdal presenterar sig som en Södertörnsgrabb, född i Sorunda och som bott i Ösmo innan han till sist träffade Marianne och bosatte sig med henne på Utö 1991. Och där har han blivit kvar.

En annan tidig kärlek i Arnolds liv var emellertid en tysk flamma, en perfekt skapelse med anor från 1930-talet, nämligen en motorykel av märket Maico. Arnold började tidigt åka motorcykel och blev en duktig enduroåkare. Han visar stolt upp en annons från 1955, där Maico annonserar efter en Novemberkåsa om att samtliga 14 Maicoåkare kom i mål och däribland Arnold själv. Efter hand tog emellertid byggnadsingenjörsjobbet överhanden och Arnold slutade som tävlingsåkare.

På äldre dar har dock motorcykelintresset åter tagit överhanden och Arnold började leta efter sin gamla älsklingsmaskin. Han fann henne inte, men nästintill. En Maico av samma årgång.

Det var Arnolds motorcykelintresse, som hade lockat flera motorcykelintresserade Dalaröbor till Tullhuset denna kväll. Och efterhand började motorcykelsnacket komma igång på allvar.

EN FANTASTISK ÄVENTYRSRESA

Arnold berättar hur han träffar Bertil "Berra" Markusson på Gotland, en ung motorcykelentusiast, som bl.a. kört Dakarloppet och som ordnar äventyrresor för motorcykelåkare. Och 2006 bär det av till Island. 12 motorcykelförare och 2 personer i en följebil med överfull släpvagn. Det blev en händelserik vecka som Arnold berättar om.

   Arnolds initierade motorcykelkunnande ihop med iakttagelser av en nyfiken och uppmärksam naturälskare, blir tillsammans med natursköna bilder en intressant berättelse. Vi får lära känna Island, en lavaplatå, dubbelt så stort som Danmark med 250 vulkaner, varav 30 aktiva.
   Island har 350.000 invånare, dåligt med vägar, men med ett enormt utvecklat inrikesflyg och 27 flygplatser.
   På det som islänningarna kallar vägar, men som mera är att beskriva som stigar med hjulspår, tar sig det svenska motorcykelgänget runt på natursköna Island. De sitter på motorcykeln hela dagarna och korsar mängder av vattendrag med strida strömmar, upplever det milsvida, karga landskapet för att på kvällarna hamna på något av de många vandrarhemmen med naturliga SPA-anläggningar i form av varma källor.

LÄRA KÄNNA UTÖ

   Idag har Arnold ett motorcykelmuseum i Edesnäs strax söder om Utö kyrka - Old Arn Museum (Arnold baklänges) - med 22 motorcyklar i komplett skick och lika många i delar förvarade i lådor. Några fritidsproblem lider Arnold inte av.

   1992 startades Företagarföreningen på Utö av några kvinnor, som tyckte att Utö borde bli bättre på att attrahera turister. Och eftersom Arnold hade erfarenheter från liknande verksamhet i Nynäshamn, värvades han som ordförande. Under några år var han med om att starta också en turistbyrå 1994, som till en början ägdes av företagarföreningen. Senare köptes den ut av personal och idag är det Britt-Marie Ahnell som driver Utö Turistbyrå.

   Utö har utvecklats till Haninges verkliga turistcentrum. Arnold menar att gästhamnen och de 6 milen cykelväg i hög grad bidrar till detta. Och inte att förglömma det vackra Ålö i söder, där hans nya hustrus dotter driver fiskrestaurangen Båtshaket, som blivit en veritabel succé.

   Arnold tror på de idéer, som Dalarö Turistbyrå har, att utveckla turismen i den södra skärgården i nära samarbete med de olika öarnas besöksnäringsföretag. Han är också den förste att understryka vikten av att öka tillgängligheten i södra skärgården med hjälp av båttrafik.

Mat & Kultur tisdag 20 oktober 2009

   Många hade samlats i stora salen på Tullhuset för att lyssna på matentusiasten och journalisten Ebba Wachtmeister, som hade inbjudits av Dalarö Hembygdsförening för att berätta om sin nyutgivna bok om Charles Emil Hagdal, den moderna kokkonstens fader i Sverige.

   Ebba är själv en nutida släkting till denne Hagdal, som var född i Linköping 1809 och som kom att ägna 10 år av sitt liv åt att sammanställa 3000 recept till en 1000 sidor tjock "bibel" om svensk kokkonst. Vid mitten av 1800-talet började nämligen det dåtida borgerskapet att intressera sig mer och mer för Mat & Kultur, som alltså var temat denna kväll på Tullhuset. Man började umgås på restaurang inte bara för att "supa" utan mera för att äta och även intresset att bjuda på egna middagar i hemmet ökade.

Med hjälp av nya kunskaper och ny teknik och däribland den nya gjutjärnsspisen, revolutionerades matlagningskonsten vid mitten av 1800-talet, berättade Ebba, och Hagdal kom att med sitt vetenskapliga intresse för matens betydelse för hälsan att bli den som förstod att utveckla kokkonsten i Sverige.

   Parallellt med detta kom Dalarö att utvecklas som ort i samband med den första "gröna vågen", när det nya borgerskapet också ville komma ut i naturen för att få frisk luft och livgivande bad. Även Hagdal kom att bo på Dalarö på somrarna från mitten av 1800-talet och senare köpte han sig ett eget hus. Han kom till Dalarö första gången som läkare under koleraepedemin på 1830-talet. Han förälskade sig i orten och köpte som sagt till slut ett eget hus, det s.k. Getkärrets pensionat som numera är
Odinsvägen 24 mittemot skolan. Han ägnade stor möda åt att rusta upp huset samt anlägga rosenträdgård och odla kryddväxter. Det var under denna tid som det lummiga Dalarö anlades och växte med sina ringlande bygator, som boende och besökare fortfarande kan njuta av. Hagdal dog 1897, 88 år gammal, och i sig ett exempel på att god mat är nyttigt.

   Hagdals dotter Amalia gifte sig sedermera med häradshövdingen Marcus Wallenberg och blev en "kändis" på Dalarö. Amaliaringningen i kyrkklockan är uppkallad efter henne. Eta Åkerblom berättade under mötet att det bland Dalarö kyrkas klenoder finns fyra silverbägare och kärl skänkta av Amalia Hagdal, beställda av silversmeden Birger Haglund. Kyrkan fick dessa 1963, fyra år efter Amalias död, och troligen i samband med att den välkände kyrkoherden Allan Lindeberg slutade sin tjänst.
   Detta resonerade sig mötesdeltagarna tillsammans fram till och därmed skrevs denna kväll ytterligare lite Dalaröhistoria att läggas till Hembygdsföreningens redan digra arkiv.

En seglats på Östersjön 12 oktober 2009

Dalaröseglaren och konstnären Birgitta Silfverhielm gästade Måndagsklubben i oktober och berättade med bild & film om sin seglats på Östersjön sommaren 2009 - en seglats som också är ett projekt för framtiden.

Syftet med projektet är att utnyttja en seglebåt som mötesplats för internationellt konstnärskap med Östersjön i centrum. Birgitta berättade att hon hade lyckats få Nordiska rådet som sponsor och projektet kallas Approach at sea.

Läs mer om projektet på Dalarö båtklubbs hemsida.

Lära känna Gålö 28 september 2009

Måndagsklubbens värd LO Landin hade den 28 september nöjet att hälsa välkommen ett stort sällskap på drygt 15 personer från Gålö. Detta var det andra "lära-känna-mötet" som syftar till att bygga ett Nätverk Södra Skärgården som grund för att gemensamt höja attraktionsvärdet i södra skärgården och öka kunskapen om alla "pärlor" i södra skärgårdens "halsband".

Som självklar ledare för Gålö gärsar, namnet på Gålö hembygdsförening, uppträdde Nils-Erik Andersson, som kom tillsammans med hustru Agneta, som båda är trogna Måndagsklubbbesökare.

Nils-Erik berättade att det numera 65 meter höga Gålö steg ur havet för 6000 år sedan, 5000 år efter Tornberget i Haninge med dess 111 meter. I mer nutidshistorisk tid tillhörde Gålö på 1600-talet Årsta slott.
På 1800-talet blev Gålö en plats för fosterbarn finansierad av en prins Karls stiftelse. Detta pågick ända till 1939. Militären har också anläggningar på Gålö och det var det som gjorde att Gålö fick elektricitet 1943.

Stockholms stad skänkte 1998 ett flertal öar i skärgården till Skärgårdsstiftelsen och däribland Gålö. 2006 blev Gålö naturreservat pga öns säregna natur och skyddas enligt regler som efterhålls av Länsstyrelsen. I maj är det att rekommendera att gå på orkidévandring på Gålö.

Arne Selander är Skärgårdsstiftelsens tillsyningsman på Gålö. Han visade på kartan var man under 1900-talet anlade stugbyar, camping- och tältplatser samt 9 båtklubbar, som alla bidragit till att göra Gålö till en av skärgårdens mest besökta platser på sommaren med 1 miljon besökare om året.

Det finns 100 fast boende på Gålö och nästan lika många på Björnö. Gålö har hembygdsmusem och en liten kyrka, prins Oskars kapell.

På Gålö bedriver man också jordbruk. På Stegsholms gård finns 180 hektar odlad mark och 90 hektar hagmarker. På gården finns 40 mjölkkor, en ridskola och ett bageri. Det är familjen Borg som driver gården. Anders Borg berättade om de traditioner som skapats kring gården. Varje vår har man ett "kosläpp" som annonseras på Arlas mjölkpaket och som får många tusen människor att komma till Stegsholms gård. Man har också satt igång den gamla sågen och har varje höst en "tändkuleafton" för att hedra den gamla sågmaskinen och vårda månghundraåriga traditioner.

Bo Tyrefors (längst till vänster), tidigare turistchef på Dalarö och den som tillsammans med efterträdaren LO Landin drog igång Dalaröregattan och Måndagsklubben, berättade om de arkeologiska utgrävningar som gjorts på Gålö sommaren 2009 och som gällde att ta reda på mera om livet kring Morarna på Gålö för 2500 år sedan. Man grävde på den s.k. 25-metersnivån för vattnet och hittade bl.a. en hel del keramik, berättade Bosse, vilket man inte hittade på 60- meters nivån, där man endast hittade stenflisor,dvs ett primitivare leverne.

Kurt Eriksson har hållit på med fiskeodling i 25 år. Varje år sätter man ut 110 000 yngel. Sälen och skarven är inte Kurts bäsrta vänner.

Maria Jonasson driver sedan några år tillsammans med sin man Johan Gålö Camping och Havsbad med en av Stockholms längsta och bästa sandstränder.

I år har man haft ungefär 44.000 gästnätter och förutom svenskar är det många norrmän och tyskar, som gillar att campa. Gålö Havsbad ordnar också många fester bl.a. på midsommar.

I augusti 2010 kommer Harley Davidson klubben att fira 40 års jubileum på Gålö. Man har 10.000 medlemmar och många av dessa kommer till festen med sina kära motorcyklar. Maria räknar med att det kommer att gå åt ca 10.000 liter öl.

Det kostar 210 kronor att ställa upp en husvagn och 420 kronor att hyra en stuga per dygn. Man har 360 bäddar att hyra ut och har öppet från maj till september.

Lära känna Ornö 15 september 2009

2009 års höstprogram inleddes med ett nytt "Lära känna Södra Skärgården"-tema. På initiativ av bl.a. Dalarö Turistbyrå har vi startat ett projekt för att förbättra tillgänglighet och marknadsföring i Stockholms Södra Skärgård. Och som ett led i detta ägnas flera Måndagsklubbar åt att "lära känna skärgården".

Först ut tisdagen den 15 september var "Lära känna Ornö". Och temat var uppenbarligen populärt eftersom salen var full. Programansvarig LO Landin hade glädjen att kunna hälsa flera vänner från Ornö välkomna.

Därefter tog Margareta Stenbock von Rosen över ordet. Hon äger och driver tillsammans med systern Catharina Sundby säteri på Ornö, ägare också till öns största arbetsgivare Ornö sjötrafik. Tillsammans med Per Frideen (t.h.), aktiv Ornöbo som ordf i Ornö skärgårds intresseförening, i Bygdemuséet och också ordf i SIKO - Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation, berättade Maragareta om Ornö. Och Per visade egna, vackra bilder.

Ornö är en av Sveriges stora öar. Den är på 5000 hektar, har 300 fastboende och hela 60 registrerade företag. Som skärgårdsbo måste man vara "tusenkonstnär", betonade Margareta. Skolan har 17 elever, det finns dagis, restaurang, kyrka och eget brandförsvar samt en buss. Utöver Ornö sjötrafik har Polisen lagt en stor anmälningcentral på ön, vilket har blivit en viktig arbetsplats inte minst för kvinnor på ön. Ornö har även två yrkesverksamma fiskare kvar.

Ornö gruvor, med anor från 1100-talet och som lades ner 1965, är kända för sitt rosa fältspat, som man bl.a. tillverkade TV-skärmar och Duralexglas av (ni minns väl reklamen "mamma det höll".) Margareta minns hur stora båtar kom upp från Tyskland och hämtade fältspat. Och båtarna hade med sig både ett och annat, berättade Margareta. Hon minns att hela ön gick i ett saligt rus flera veckor efter det att en båt varit där.

Ön har även många sommargäster, men de bor ofta längre än bara på sommaren och de kallas därför "året-runt-gäster".

Under mötet tätnade dimman utanför Tullhusets fönster. Och då reste sig en av den gamle Ornö-klockaren Filip Olssons söner, närmare bestämt Lars Olsson och associerade till den gamla engelska kommentaren: "Dimma i kanalen - kontinenten isolerad." Det går inte att ta miste på att Ornöborna är glada och stolta över sin ö. När dimman tätnar är fastlandet isolerat. Och fiskarna sa mycket riktigt att "de åkte till Sverige" när de åkte till Dalarö, sa Lars.

Och sedan inbjöd Lars till allsång genom att sjunga några av pappans visor, ackompanjerad på gitarr av nästa generation Ornöklockarbarn, nämligen Per-Martin Waldenstad. Den senare sjöng också några Elvislåtar med en härlig känsla. När han släppte loss med "Blue Hawaii" kände vi oss med ens förflyttade till en annan ö.

Hur ser då framtiden för Ornö ut?

Naturligtvis kommer besöksnäringen att vara viktig. Ornös orörda natur är en stor attraktion för många besökare. Men man tror också på att den fasta befolkningen skall öka. Ett mål är en fördubling på 15 år, sade Per Frideen.

Fördelarna med att bo på Ornö är bl.a. tryggheten, menade Margareta. Alla känner alla "på gott och ont". Men det är också en trygghet för barnen, som kan gå hem ensamma osv. Veronica Bergström Hammarqvist, som är Event-arrangör och som tidigare bodde på Dalarö, intygade att det var underbart att bo med små barn på Ornö, mitt i naturen.

Den egna färjan är en annan stor fördel. Och det finns gott om plats att bygga på. Det är bara 4-5 % som är bebyggt i dag. 85% är vildmark och 10% åker. Det är bygglov som är problemet. Ornö skulle kunna vara ett utmärkt ställe att äldreboende på för människor bl.a. från Dalarö, som vill bo kvar i skärgården på gamla dar. En kommande stor åldrande 40-talistgeneration kommer att efterfråga nytt och särpräglat boende. Det skulle gå att erbjuda på Ornö. Men Margareta medgav att det var svårare att få de äldre ungdomarna att trivas. "Det finns typ för få ställen att hänga på liksom", för att nu citera den unga generationen.

Per Frideen berättade också om kulturlivet och Ornö Bygdegårdsmuseum, som varje år har en temautställning. I år handlade den om sjunkna skepp, och tidigare år har man haft teman som Fisket, Rysshärjningarna, Gruvverksamheten, Skolan (invigd 1907) och om Transporter. Nästa års utställning kommer att handla om gårdarna.

En nöjd Dalaröpublik applåderade vännerna från Ornö, som därefter begav sig ut i diamman för att ta färjan tillbaka till Ornö. Välkommen åter!

Samtal vid Höstsalong 24 augusti 2009

För andra året i rad arrangerade Haningekonstnärer en Höstsalong på Dalarö Tullhus av hög kvalitet. Och för första gången på 10 år var nu hela Tullhuset tillgängligt för allmänheten, som kunde se konst i olika former på två våningsplan.

I samband med Höstsalongen fördes också i år ett samtal på Måndagsklubben den 24 augusti med konstnärerna Lisa Lövblad, Dalarökonstnär och initiativtagare till Höstsalongen, Sanna Wallin, Vedict Art konstnär och lärare på Dalarö, Lars Olof Holmgren, konstnär från Nynäshamn, Anja Keskinen Reuterswärd, ordförande i föreningen Haningekonstnärer, samt 30-talet konstintresserade Dalarö- och Haningebor.

Lars Olof Holmgren berättade att han i år med stor framgång ställt ut på gamla Affärshuset på Dalarö. Han har bokat in sig nästa år igen.
Lisa menade att hon ville göra något för att bidra till att Dalarö får dragkraft som besöksort och att hon ser det som en uppgift att få till flera visningstillfällen på Dalarö genom att samla Dalarökosntnärer till träffar och diskutera vad man kan göra tillsammans. Detta kan ske inom ramen för Haningekonstnärers arbete. Haningekonstnärerna har för övrigt sitt centrum i Galleri Kyrkskolan inte långt från Dalarö invid Österhaninge kyrka. Läs mer.

Hampa - om en av världens äldsta nyttoväxter 13 augusti 2009

Inte minst i skärgården har hampa använts för att göra rep och tåg i mängder. Men det är ett otal produkter som har gjorts och görs av hampa, sånt vi äter, bär på kroppen och gör byggnadsmaterial av. Det enda som den nyttiga hampaväxten inte är riktigt bra på är när man vill göra hasch. Ändå vara hampaodling förbjuden i Sverige från 1960-talet och framåt. Numera är det tillåtet igen att odla hampa.

Om allt detta berättade hamapaforskaren och entusiasten Git Skoglund för oss Dalaröbor på Tullhuset den 13 augusti, som avslutning på hampautställningen, som tagits hit på initiativ av Mari Elfving, som driver företaget Dalarö Hampa & Miljö med butik på Odinsvägen mittemot Tullhuset.

Dalarövecka med stor föreningsdag i Tullhusparken 31 juli 2009

28 juli till 2 augusti 2009 arrangerades ånyo en Dalarövecka med regatta och stor föreningsdag i Tullhusparken den 31 juli, när Radio P4 sände från Dalarö hela morgonen.

Här hittar du ett bildreportage från Dalaröveckan 2009.

Nyfiken på visor 29 juni 2009

Trubaduren Dan Hagelberg sjöng, spelade gitarr och berättade på ett mycket underhållande sätt om den svenska visan tillsammans med sonen Patrik Hagelberg (bas). Dan började sjunga och spela på 1970-talet, men gjorde sedan ett långt uppehåll som trubadur och arbetade som ekonomijournalist. På senare år har han dock övergått från skrivandet till "visandet" och han har bl.a arbetat med folklivsforskaren Ebbe Schön. De har "rest i parkerna" tillsammans. Ebbe berättar och Dan kryddar anrättningen genom att spela och associera till olika visor.

Denna vackar sommarkväll på Dalarö skötte Dan både snacket och spelandet, följsamt ackompanjerad av sonen Patrik. De hann med en ansenlig mängd visor under dryga en ocn halv timme de höll på. Dan har producerat många visprogram i Sveriges Radio om och med Sveriges absolut bästa vismakare. Det märkte man när han berättade mången bakgrundshistoria till de visor han sjöng.

På bilden låter sig Tullhusklubbens ordförande Richard Nordgård och hustru Karin tillsammans med Åke Svanström underhållas.

Nationaldagsfirande 6 juni 2009

Traditionen att fira Sveriges nationaldag och Svenska Flaggans Dag fortsatte utanför Tullhuset. Sommaren var dock fortfarande mycket kall. Ändå hade en ansenlig skara tagit sig till kyrkan kl 12.30 där kyrkokören för andra året i rad sjöng in sommaren under ledning av Annika Kabel, som ses i bakgrunden.

Därefter gick de flesta över till Tullhuset där Raymond Björling sjöng och hyllade Sverige till ackompanjemang av den i Dalarö så populäre Anders Lindgren. Den sistnämnde återkommer i sommar med flera arrangemang i kyrkan, bl.a den populära jazzkonserten i mitten av juli. Du hittar alltid aktuell information om kommande arrangemang på Dalarös hemsidas Evenemangskalender.

Raymond Björling sjöng tidigare på dagen för lunchgästerna på Smådalarö gård, där man hade spelat en första Dalarö cup i golf. Dagen till ära trafikerade dessutom Smådalarö gårds nya batteridrivna utflyktsbåt sträckan Smådalarö - Fiskarhamnen. Båten kommer att trafikera samma sträcka under semestertider i julï. Båten kördes f.ö. av Dalarögrabben Hampus Lindström.

Utveckla Dalarös kulturmiljö 18 maj 2009

"Måndagsklubben" gästades av arkitekt Rolf Löfström, uppvuxen på Dalarö och numera sommarboende på Kymendö.

Han presenterade egna förslag hur Dalarös kultur- och eko-miljö skulle kunna utvecklas med enkla medel och nytänkande. Dalarödialogen som drivs av kommunen har slagit fast att Dalarös infrastruktur skall genomgå en utveckling både för att förbättra miljön för de boende och för att kunna ta emot fler turister. Högt på listan ligger en utökad gästhamn.

Rolfs förslag ledde till en lång och intensiv diskussion, som kommer att fortsätta i takt med att Dalarödialogens idéer skall börja genomföras i fortsatt dialog med Dalarös invånare.

Tullhushistoria 12 maj 2009

"Måndagsklubben" denna gång på en tisdag hade besök av förre chefen på Dalarö Tullmuseum Jan Berggren.

Dalarö blev stor sjötull tillsammans med sex andra svenska städer år 1636. De andra var Stockholm, Nyköping, Söderköping, Norrköping, Västervik och Kalmar. Den förste tullchefen på Dalarö hette Mårten Augustinsson och blev senare adlad Lejonsköld. Men tull hade man börjat ta i Svea rike redan på 1100-talet. Dalarö var en idealisk plats att stoppa fartygen. Från början tog man också fysiskt upp tull på Dalarö, men redan 1669 flyttades själva betalningsrutinen in till Stockholm. När fartygen blev större flyttade man ut tullstationen till Huvudskär 1904. Och 1928 upphörde Dalarö att vara tullstation.

Redan från början var tullen samordnad med kustbevakningen. På den tiden fanns s.k. strandridare. Parallellt opererade också lotsverket, men där har man historiskt inte velat bli sammanblandad med "kontrollanterna". Lotsverket upphörde på Dalarö först på 1980-talet och kustbevakningsstationen drogs in 10 år senare.

1636 fanns det totalt 7 tullare med olika funktioner. På 1800-talet hade antalet ökat till ca 20 personer. Och Tullhuset var samtidigt bostad för tullchefen. Jan Berggren "kryddade" historien med att berätta om gamla tullaroriginal som Dalarö-Olle, en mycket speciell person vid namn Olsson, och om 1920-talet storsmugglare, den elegante Algot Niska, som också var en kvinnotjusare av rang.

Briggen Tre Kronor 20 april 2009

1995 började en grupp som senare har kommit att kallas "4 visa män" att fundera. Dessa var sjökaptenerna Jan-Erik Mansnerus och Olle Strandberg samt muskikern Bunta Horn och konstnären Björne Lindroth.

10 år senare den 27 augusti 2005 kunde en stor publik till slut se resultatet av dessa funderingar, Briggen Tre Kronor. Det massiva fartyget, döpt av drottning Silvia och under beskydd av kung Carl Gustaf, accelererade från 0-11 knop när hon gled av stapelbädden på Kastellholmen i Stockholm. Denna hasighet är vad hon också uppnår när hon numera seglar i god vind.

Om detta storstilade projekt berättade till bilder på "Måndagsklubben" den 20 april några av de personer som varit med på resan från början, nämligen Assar Björkman och hans fru Anna-Greta, som idag är verksammma i stiftelsen Briggen Tre Kronor.

Dansk ek och sibiriskt lärkträ
1997 var kölsträckningen klar och sedan fortsatte det mödosamma arbetet med att under 8 år färdigställa fartyget. 550 kubikmeter ek från Danmark, 1800 meter däcksvirke i sibiriskt lärkträ, 30 ton järn och 27.000 spikar vittnar om att det inte är enkelt att bygga en brigg. Totalt rör det sig idag om sammanlagt 360 ton material som format det som idag är Sveriges senast byggda brigg.

Björn Back från aktiebolaget Briggen Tre Kronor berättade sedan om framtiden. Det har inte varit okomplicerat att få projektet dit det nu är. Nyligen har en rekonstruktion genomförts i aktiebolaget och bortemot 5 miljoner har tillförts bolaget i nytt aktiekapital.

Nu siktar Briggen-projektet framåt mot att bli en symbol för ett bättre och renare Östersjön och ett projekt i vilket man vill locka till sig och engagera också ungdomar.

Dalarö och Nynäshamn
Kvällen värd var som vanligt Dalarö Turistbyrås LO Landin, som också hade bjudit in havskappseglaren Bo Ericsson från Nynäshamn (På bilden syns Bo med två intresserade "måndagsklubbare" Anders Lindholm och Peter Flodin.) Tanken är att Dalarö och Nynäshamn kan bli hemmahamnar för Briggen Tre Kronor under sommaren. Redan 2009 planeras några seglingar från Dalarö till Nynäshamn T&R. Besättningar kan lätt ta sig till Dalarö och hem från Nynäshamn och vice versa. Samtal om detta pågår med Turistbyrån i Nynäshamn och Briggen Tre Kronor.

På Valborgsmässoafton den 30 april kommer i alla fall Briggen till Dalarö på sitt första besök i Stockholms gamla hamnstad.

"Dalarömodellen" 30 mars 2009

I samband med planeringen av Dalarö dykpark har bl.a Statens Maritima Muséer använt begreppet "Dalarömodellen", som en modell för att bevara och bruka kulturarv. Att göra kulturarvet mera tillgängligt (=bruka), samtidigt som det gäller att bevara kulturarvet för kommande generationer är en strategi som Riksantikvarieämbetet har presenterat i sitt strategidokument Agenda K.

"Måndagsklubben" den 30 mars tog fasta på detta och hade bjudit in representanter för Södertörns högskola - Göran Andersson, chef för turistinstitutionen och professor Johan Rönnby, chef för den marinarkeologiska institutionen - för en diskussion om Dalarös potential som kulturort. Dessutom deltog Eva Svensson och Petra Josefsson, bitr rektor resp projektledare för den nya turistlinjen på Tyresö gymnasium, samt Rune Andersson, ny som ansvarig för strategifrågor på Haninge kommun.

Debattledare var Gustaf Onn, Södertörns högskola, och LO Landin, Dalarö Turistbyrå.

Skärgårdsspelmannen Åke Hellman värmde upp och underhöll en som vanligt mångtalig och intresserad "Måndagsklubbpublik".

Årsmöte 9 mars 2009

57 av föreningens drygt 200 medlemmar var närvarande vid föreningens andra årsmöte. Styrelsens verksamhetsberättelse och årsredovisning godkändes och lades till handlingarna. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för föreningens första verksamhetsår 2008.

Styrelse: Berit Karlsson, LO Landin och Björn Åkerblom omvaldes för en period om två år. Eva de Jong invaldes som ny ledamot på ett år istället för Christina Holmberg. Övriga ledamöter - Richard Nordgård (ordf), Elise Claeson och Eva Levén - var valda t.o.m 2010.

Efter årsmötet bjöds på italiensk afton. Haningebon och underhållaren Bruno Picano hade ordnat italiensk buffé och svarade för musiken. Margaretha Picano, tillika informationschef på Haninge kommun, presenterade den italineska orten Formia, en stad med romerska anor belägen mellan Rom och Milano, som är vänort till Haninge.

Carlo Taccola var kvällens somnelier. Carlo är en känd Haningeprofil med restaurang- och hotellutveckling som specialitet. Carlo bedriver även import av italienska viner. Deltagarna bjöds på ett rött och ett vitt italienskt vin.

Dalarövraket 9 februari 2009

2009 års första Måndagsklubb inleddes med ett mycket populärt tema - Dalarövarket.
Det var fullt i stora salen på Tullhsuet när bröderna Ralf och Ola Eriksson från Maritima sällskapet började sin berättelse om "så fann vi vraket". Båda var med när "grabbgänget" (senare omdöpt till "gubbgänget") på en av sina sedvanliga dykutflykter hösten 2003 gjorde ett senationellt fynd - Dalarövraket (eller gubbvraket som Maritima sällskapet säger). Och kvällen följdes upp med att Pernilla Flyg, projektledare från Statens Maritima Muséer (SMM), berättade om hur långt man kommit med projektet Dykpark Dalarö. Intresset var stort och frågorna var många tills "luften tog slut" i det välfyllda Tullhuset.

Ralf Eriksson berättade hur fyndplatsen hade lokaliserats och känslan av att se fartyget första gången så väl bevarat nere på botten. Ralf och Ola gjorde klart att detta är ett sensationellt vrak. Inte någonstans ligger ett vrak så högt upp, i detta fall på en klippa. Normalt brukar man inte se så mycket, eftersom vraken oftast är nedsjunkna i dyn på havsbotten. Ralf och Ola betonade på ett mycket eftertryckligt sätt att Dalarövraket är världsunikt. Och det börjar nu gå upp för många Dalaröbor att detta är ett kulturarv i världsarvsklass. På sikt kan Dalarö bli en plats som bara måste besökas av de kulturturister, som har som mål att "pricka av nya upplevelser" på världsarvslistan.

Pernilla Flyg följde upp med att redogöra för hur Statens Maritima Muséer nu arbetar systematiskt tillsammans med Haninge kommun för att göra Dalarövraket, Jutholmsvraket och Saltskutan Anna Maria utanför Hotellbryggan mer tillgängliga, samtidigt som vraken skall bevaras för framtiden. Att bevara och bruka kulturarven är den nya strategi som Riksantikvarieämbetet målat upp i sin Agenda K och där Dalarö, enligt Pernilla, skulle kunna stå modell för hur detta skall gå till i praktiken. Dalarö med sin maritima tradition har inte bara en rik vrakskatt utan också en intressant kulturmiljö på land att visa upp för besökare, formad under generationer av sjöfart, lots- och tullverksamhet med kulturbyggnaden Tullhuset i centrum som en central symbol.

Planen är att göra Tullhuset till ett sjöfartsmuseum, där redan 2009 senaste nytt i form av filmer från undersökningar tillsammans med intressanta fynd av olika slag kan visas upp. Den nybildade Tullhusföreningen har just bildats för att vara med och levandegöra den historiska miljön och sprida kunskap om vad som här föregått. Vilken inriktning ett sådant museum skall få är också en fråga också för Dalaröborna, enligt Pernilla. Det är ju ert kulturarv.

Skall man skildra hela den månghundraåriga sjöfartstraditionen eller koncentrera sig på 1600-talets stormaktstid osv. Och hur skall hela infrastrukturen på Dalarö anpassas för att ta emot en växande kulturturism. Det skall vi fortsätta att diskutera på kommande "Måndagsklubbar".

Den 30 mars kommer experter i marinarkeologi och turism från Södertörns högskola hit för att diskutera "Dalarömodellen".

JULMARKNAD PÅ TULLHUSET 2008

"Rädda vraket" var 2008 års julslogan på Tullhuset. Dalarö Båtklubb hade skinklotteri och Lotta Nyman sålde marsipangrisar från Dalarö marsipan.

Ljugarbänk 17 november 2008

I november introducerade vi ett nytt tema i "Måndagsklubben", som vi kommer att återkomma till och som vi har valt att kalla "LJUGARBÄNKEN". Denna kväll handlade historieberättandet om Dalarö som sjöstad.

Det blev en trevlig kväll i ett fullstatt Tullhus dit Hans Juhlin (till höger i bild) och LO Landin hade inbjudit några Dalaröprofiler till "Ljugarbänken".

På bänken ser vi Gösta Maijgren, boende och uppväxt på Dalarö, och vars mor Iris, 102 år, också bor kvar på Dalarö. Gösta berättade bl.a om hur han i många år har tecknat ner moderns minnen, vilket till slut har blivit en bok om Dalarö.

Till höger på bänken ser vi en en annan av historieberättarna, Lennart Jansson, med minnen från uppväxttiden på Dalarö. Lennart berättade bl.a om hur han varit med om att starta kappseglingarna i Dalarö Båtklubb. Och han fick hjälp med minnet av en gammal båtklubbsordförande, Ulf Davidsson, som skymtar längst bak i publiken bredvid Inger Johansson, som berättade om Idrottsklubben på Dalarö, där hon varit med i över 25 år. Ett par andra gamla Dalaröbor som kom till tals var Rune Thörnelöf med hustru Barbro och Torbjörn Jacobson, som kunde berätta hur det var på Dalarö under 2:a världskriget.

Vi tackar också Hembygdsföreningen, som hade ställt en massa Dalaröbilder från förra sekelskriftet till förfogande, som vi kunde titta på under kvällen. Hembygdsföreningen har satt igång ett arbete med att registrera och dokumentera ett stort bildarkiv.

Andrum 27 oktober 2008

Gitte Lindblom har vuxit upp på Dalarö på somrarna. Hon älskar skärgården.

Och efter en tids sjukdom och behandling mot bröstcancer hösten 2005 älskar hon också livet. Hon har sammanställt en exposé över sina erfarenheter som sjuk och sedan som frisk i form av ett par inspirerande bildspel med uppfriskande skärgårdsbilder, men som samtidigt förmedlar lyckokänslan över att få behålla livet.

Gitte talade personligt till sina bildspel och visade även sina vepor med skärgårdsmotiv. Under kvällen ledde hon en diskussion om hur vi kan hämta läkande kraft i vardagen runtomkring oss.

Hon ackompagnerades av vännen och trubaduren Bernt Törnblom, vissångare och kompositör, som sjöng egna sånger med stor känsla och mycket värme.

Det blev en avkopplande kväll i hälsans tecken.

Höstsalong med Duo Parra 1 september 2008

Höstsäsongen inleddes med Höstsalong. Kvällen den 1 september tillägnades bildkonsten och särskilt föreningen Haningekonstnärer. Under ledning av konstentusiasten Lisa Lövblad presenterade sig 12 Haningekonstnärer på Tullhuset. Vernissagen för Höstsalongen hölls redan på lördagen den 30 augusti. Och på "Måndagsklubben" den 1 september diskuterade vi Haningekonstnärernas situation och vilken roll Tullhuset skulle kunna spela för att lyfta fram konsten i Haninge.

Följande Haninge-konstnärer var representerade; Birgitta Brorström, Christina Hassila, Gunn Bacuzzi, Ingegerd Andersson, Jeanette Cornelius, Jonny Persson, Jorunn Eriksson Grönsund, Kevin Frato, Klaus Appelt, Maria Djurhed, Lisa Lövblad och Åsa Hedberg.

På mötet talade även Haningekonstnärers ordförande Kjell Kronqvist. Han uttryckte sitt stora intresse att samarbeta med Tullhusföreningen för att fortsätta med Höstsalongen och andra konstinitiativ i framtiden.

Tullhuskaféet hade åter öppnat - i Turistbyråns regi. Alla hungriga som kommer direkt från jobbet kan nu få sig en enkel matbit på Måndagsklubben.

Kvällen fick en latinamerikansk inramning med hjälp av Duo Parra. Konstnärinnan Birgitta Brorström, som även är utbildad operasångerska uppträde tillsammans med chilenaren Lautaro Parra. Mycket professionelltoch synnerligen uppskattat.

Visafton med "Ornöklockarens son"
måndagen den 15 sept 2008

"Måndagsklubben" på Tullhuset gästades av Bertil Olsson, son till klockaren Filip Olsson på Ornö.

Han sjöng och berättade om skärgårdsmänniskor han mött under sin uppväxt på Ornö. Kvällens tema var "Fjärdsånger från övärlden östan om Ornö".

Bertil är uppvuxen på Ornö tillsammans med fem syskon. Pappa Filip var klockare där åren 1929-1970, då familjen flyttade till Dalarö. Pappan dog här på Dalarö 1977, och lämnade en stor musikskatt och musikaliska barn efter sig. Några har gått i pappans fotspår och däribland Bertil som varit verksam under många år på Folkhögskolan i Skinnskatteberg, ett verkligt centrum för musik i Sverige.

Han berättade att han gärna ror, när han är på Ornö. Här ett litet exempel från ett besök hos Janssons fisk i Björkösund, som han kallar "Janssons frestelse".

I sundet vid Björkö där dröjer jag
förtöjer jag
och stannar hos Janssons ett tag
Min hetaste önskan den röjer jag
när vi samlas runt bordet ett slag

Ja vi sitter med kaffe och fikar vi
Det likar vi
och njuter i skön harmoni
Vi sitter och pratar om sikar vi
ifrån mitt favoritrökeri

Janssons sik är något alldeles extra, berättar Bertil, och vi förstår hur han njutit och varför visan har fått sitt namn - Janssons frestelse.

Avslutningsvis sjöng Bertil några av pappa Filips låtar tillsammans med en entusiastisk publik. En av hans mera sjungna visor är Alfågelvalsen. Alfågeln som kommer med våren.

Nu spelas på fjärdarna en vårens melodi
och solen den lyser och ler
Och hela naturen är ett enda svärmeri
som om ingen sorg funnes mer

Hur härligt där ute vid böljornas gång
att få lyssna till fåglarnas sång.........

Så skriver en som älskar sin skärgård.

Den nöjda publiken önskade Bertil välkommen tillbaka nästa år.

Järnet och havet den 23 juni 2008

Temat denna gång var ”Järnet och havet” med arkeologerna Mattias Johansson och Magnus Eriksson, som berättade om en den relativt okända skärgårdsbergslagen som har funnits i Haninge från tidig medeltid. De berättade om vad de hittills har hittat i de utgrävningar som genomförs på Trema gärde på Utö. På en av gårdarna i byn Trema på norra Utö, som övergavs på slutet av 1600-talet, har de hittat byggnader och material från 1400-talet, men de hoppas kunna hitta ännu äldre material. Man har bl.a kunnat konstatera att gruvbrytningen började redan på 1100-talet, eftersom en sällsynt malm från Ornö från den tiden har hittats i en kyrkgrund i Visby från den tiden.

Mattias och Magnus finansierer sin verksamhet som "event" genom att personer köper dags- och veckokurser/äventyr, som finansierar verksamheten. En stor kostnad är bl.a konservering av alla föremål som hittas, vilket ett projekt av den här typen måste kunna finansiera i samband med tillståndsgivning från Riksantikvarieämbete och Länsstyrelsen. De är mycket intresserade att diskutera ett liknande samarbete med oss på Dalarö

Dagskurser i arkeologi: De vill gärna ha fler deltagare till sina fasta dagskurser under juni/juli, där man får prova på arkeologi: söndag 1/6, söndag 15/6, lördag 28/6 och lördag 19/7. Man ska vara på plats kl. 10.30 på Trema gärde för en obligatorisk introduktion (och bör då ta första båten från Årsta havsbad kl. 9.15 om man inte tagit sig till ön på annat sätt). Förhandsanmälan är att rekommendera eftersom vi enligt vårt tillstånd får ta begränsat antal personer. Dessa dagskurser kostar 700 kr/person.

Veckokurser: Dessa hålls vid två tillfällen söndag 29/6 - söndag 5/7 och söndag 27/8 till söndag 23/8. Det finns ett antal platser bokade på värdshuset för helpension alt. vandrarhem inkl. frukost. Förutom utgrävningsdagar hålls även aktiviteter i form av guidningar, föreläsningar och utflykter med historiskt tema varje kväll. Priset är inte riktigt klart men kommer ligga som billagst på någonstans ca 6500-7000 kr/person (externt boende) och som mest drygt 12.000 kr/person för helpension. Utöver detta kan man boka in grupper efter överenskommelse som företagsevent och kick-off.
Mer information hittar du här.

6 juni 2008 i Tullhusparken

Vi startar en ny tradition - att fira nationaldagen och svenska flaggans dag på Dalarö.

Dagen börjar kl 12.30 med att kyrkokören sjöng populära sommarpsalmer och sånger i en proppfull Dalarö kyrka.

Därefter samlas alla runt flaggstången i Tullhusparken och flaggan hissas kl 13.

Från Dalarö ström skjuter Minsveparen M20 salut varefter hon lägger till i Fiskehamnen tillsammans med ytterligare tre danska örlogsfartyg.

Från Tullhusscenen ger den gästande artisten Ben Olander en hyllning till Raoul Wallenberg och talar om antivåld och antimobbing - ett passande tema på nationaldagen.

Därefter uppträder Ankis dansskola, en Dalarö institution som nästa år firar 25 års jubileum. Tullhusparken var full och alla åldrar - från några månader till 102 år - var representerade. Välkommen åter nästa år.

Om båtar den 5 maj 2008

Eva Berglund Thörnblom från Sjöhistoriska museet var gäst på "Måndagsklubben" den 5 maj. Med stora salen proppfull med sjökunniga Dalaröbor höll hon sitt intressanta föredrag "Klassiska seglare och seglande klassiker".

Från 4 maj - 8 juni visades på Tullhuset konstnären Staffan Tolséns utställning "Lustyachter", som tidigare bl.a har visats på de sjöhistoriska muséerna i både Stockholm och Göteborg. "Med den här utställningen vill jag presentera några få båtar ritade av konstruktörer från lång tid tillbaka. Dessa specifika båtar har genomgått ett fritt konstnärligt uttryck i färg och form för att förhoppningsvis vara bärare av något vi gemensamt känner", menade konstnären. Utställningen väckte stort intresse.

Kyrkan i ett postmodernt samhälle
måndag 14 april 2008

Måndagsklubben hade denna gång temat "Kyrkan i ett postmodernt samhälle".

Här ses diskussionspanelen med ansvariga från Dalarö/Ornö/Utö-församling. Från vänster (stående) debattledaren LO Landin, Björn Åkerblom (ordf i Kyrkofullmäktige), Margaretha Stenbock von Rosen (kyrkorådets ordf), kyrkherde Christer Hugo, stiftsprosten i Stockholms stift Eva Brunne, biskopens närmaste medarbetare, och Dalarö Tidnings redaktör Imi Markos.

Panelen utfrågades av LO Landin och Imi Markos i Dalarö kyrka om kyrkans framtida roll och om kyrkans arbete. Ett 40-tal personer hade kommit för att lyssna och flera deltog aktivt i utfrågningen. Flera efterlyste bl. a en mera offensiv kyrka. Alla var dock överens om att kyrkan behövs och kommer att finnas kvar länge än. Eva Brunne berömde församlingen för deras konfirmandarbete, där man reser till andra länder för att lära känna andra värdegrunder och knyta kontakter, och för församlingens initiativ att bjuda in representanter från andra religioner. Diskussionen klargjorde vikten av att definiera vilken kyrka vi talar om. Är det Svenska kyrkan centralt eller församlingen lokalt? Många utträden beror på missnöje med kyrkan centralt (t.ex i frågor som de om kvinnliga präster och inställningen till enkönade äktenskap), samtidigt som man kan sympatiserar med kyrkan och dess arbete lokalt. Imi Markos framförde idén att Svenska kyrkan borde lyfta fram sitt internationella arbete genom att gå i spetsen för en världsvid ekumenisk satsning i Nathan Söderbloms anda. Och ett sådant globalt projekt skulle förankras lokalt, menade Imi, och det skulle göra att kyrkan blev mycket intressantare, inte minst i de yngre generationerna.

Årsmöte 31 mars 2008

Den 31 mars hölls ett första årsmöte med 40-talet medlemmar i den nybildade Tullhusföreningen Dalarö Kultur och Föreningscentrum. Totalt hade 115 personer betalt årets medlemsavgift fram till nu. Och till detta kommer flera föreningar.

Ordföranden i interimstyrelsen LO Landin svarade på frågor om föreningens syfte att vara en mötesplats för kulturlivet på Dalarö samt att värna om att bevara och bruka Tullhuset och den omkringliggande miljön. Han redogjorde också för förhandlingsläget med kommunen och vilka krav som ställs på en ideell förening.

Mötet diskuterade stadgar och andra formaliteter. Efter en ingående diskussion beslöt man att ajournera sig och ge interimstyrelsen i uppgift att fortsätta arbetet med att få fram en ny styrelse, revisorer samt att presentera reviderade stadgar, en budget och en verksamhetsplan till nästa möte, som bör hållas så snart som möjligt.

Det förlängda årsmötet fortsatte den 13 oktober 2008, när de reviderade stadgarna antogs och ny styrelse valdes.

Besök av en soldat från Karl XI:s tid 14 mars 2008

Den 14 mars besöktes Tullhuset av en indelt soldat från Karl XI:s tid.

Det kändes vekligen så när artisten Ben Olander gjorde entré i stora salen, iklädd en tvättäkta uniform från 1600-talet och utrustad med en värja från samma tid. Under nästan två timmar trollband han publiken med sin historia, och han sjöng även nåra egenhändigt komponerade visor, däribland en hyllning till Ulrika Eleonora, den danske kung Christians syster och Karl XI:s gemål, vars roll har underskattats enormt i den patriarkaliska historietolkningen enligt Ben Olander.

För de som missade detta tillfälle återkom chansen att se och lyssna till Ben Olander den 6 juni i Tullhusparken.

"Om Internet" 25 februari 2008

Den 25 februari var temat Internet - vad nätet kan användas till och budskap som förmedlas via Internet. Inbjuden gäst var Marcel Bos, som var ombedd att åskådliggöra Internets möjligheter och hur den nya tekniken påverkar oss. Marcel visade en egenproducerad film om ny, "farlig" energi, som "hotar" etablerad energianvändning och ifrågasätter traditionellt energitänkande. "Varför bränner vi fossila bränslen och smutsar ner naturen, när det finns alternativ?", var en fråga Marcel bl.a ville åskådliggöra.

LO Landin intervjuade också Hans Forsén, medlem sedan länge i Dalarö Båtklubb, om hur man på senare år med hjälp av Internet har effektiviserat och aktiverat den mer än 60 år gamla båtklubben.

Hembygdsforskning 11 februari 2008

"Måndagsklubben" den 11 februari 2008 hade temat "Hembygdsforskning" och gästades av Arne Åkerhagen, Haningebo som arbetar som kritpipsforskare på Tobaksmuséet. Arne underhöll publiken med ett kunnigt föredrag om tobaksrökningens och framförallt om kritpipans historia. Kritpipor var poplära som tobaksrökverktyg på 1600 och 1700-talen. Det är inte ovanligt att personer i Dalaröområdet hittar pipor runt stränderna. Och så fort som man hittar en kritpipa på Dalarövraket, kommer man att veta när fartyget sjönk, säger Arne.

Dessutom deltog Björn Åkerblom, Dalarö Hembygdsförening, tillsammans med hustru Eta. Björn berättade om Hembygdsföreningens planer, eftersom man firar 10-års-jubileum 2008. Björn berättade att möjligheten att nu använda Tullhuset för föreningens arbetsmöten är ett stort steg framåt. Man planerar nu för att visa upp Hembýgdsföreningens samlingar på Tullhuset. Från årsskiftet har Hembygdsföreningen också sin postadress på Tullhuset.

Kvällens tredje gäst var Ann-Katherine Lekberg, som på bilden nedanför till höger ses sitta bredvid Dalarö Båtklubbs bägge trotjänare Thomas Olsson och Thomas Wrande. Anki är sommarboende på Ornö och har lagt ner ett stort arbete på att dokumentera Ornös invånare genom historien via kyrkböcker mm. Hennes intresse startade med att hon gjorde släktforskning i sin egen släkt. Och sedan har intresset bara ökat.

Anki erbjöd sig att svara för en "forskarhörna" på Tullhuset, där hon kan undervisa hur man kan bedriva källforskning på ett intressant sätt. Du kan lära mer genom att gå in på hennes hemsida, där du också ser vilket fantastiskt arbete hon har hunnit med. Se här.

"Måndagsklubbens" primus motor LO Landin berättade att "Tullhusföreningen" med det officiella namnet DALARÖ KULTUR OCH FÖRENINGSCENTRUM nu formellt hade bildats och att det första årsmötet hålls på "Måndagsklubben" den 31 mars.

Dalarövraket 14 januari 2008

Det ”nya” kulturhuset var överfullt när ”Måndagsklubben” på Dalarö återsamlades den 14 januari 2008. Dalarö Turistbyrås initiativ tillsammans med föreningarna på Dalarö att samla Dalaröborna fortsätter att vara populärt.

Bakgrunden är att Haninge kommun har hyrt mellanplanet i Tullhuset på Dalarö för att föreningslivet där skall få ett centrum för kultur- och föreningslivet.

- Vi skall vara självfinansierade om några år, sa Turistbyråns chef Lars-Olof Landin, när han hälsade alla välkomna. 200 Dalaröbor är redan medlemmar i den nybildade kulturhusföreningen. Hembygdsföreningen, Södra Skärgårdens Intresseförening, Företagarföreningen och Dalarö Båtklubb är några av de föreningar vi räknar med går med. Vi hoppas givetvis att företagen på Dalarö också vill vara med och använda Tullhuset för representation. Och vi har redan hyrt ut till flera privata fester.

Denna gång var temat Dalarövraket. Det märktes att intresset är stort att få veta mer om det nya vrakfyndet, som gjordes 2003 av en grupp privatdykare innanför Edesön vid nordöstra Dalarö. Kvällens gäster var bl.a Björn Varenius och Niklas Eriksson från Statens Maritima Museer. De inledde under sommaren 2007 de marinarkeologiska undersökningarna av vraket.

- Jag tvekar inte att säga att det kulturarv som alla gamla vrak i Östersjön utgör är så unikt att det borde klassas som världsarv, sa Björn Varenius (i bakgunden på bilden tllsammans med Millis Keegan). Det är de gynnsamma salt- och temperaturförhållandena i Östersjön som gör att trävraken här är så väl bevarade. Jag har fortfarande problem att förklara för utländska kolleger, att det finns helt bevarade fartyg med mast och allt stående på botten, sa Björn Varenius.

Niklas Eriksson (stående på bilden), visade bilder från sommarens undersökningar. Målet med de första undersökningarna har varit att lägga grunden för en vård- och skyddsplan för vraket, dokumentera alla synliga fynd ombord och utanför vraket och upprätta en fotomosaik. Efter gjorda uppmätningar av vraket, fotografering och teckningar har man skaffat sig en bra bild av fartyget.

- Men vi vet ännu inte exakt när fartyget sjönk och varifrån det kommer. De fynd som gjorts ombord av vapen, dryckeskrus mm tyder dock på att det måste vara från andra halvan av 1600-talet. Det finns anknytningar till både Holland och England bland fynden, sa Niklas Eriksson. Undersökningarna fortsätter i sommar. Dykförbud råder på platsen.

Björn Varenius meddelade att det finns långt framskrida planer att anordna en dykpark i Dalaröområdet. Målet är att skydda vraken från alltför stort slitage, samtidigt som man vill göra det möjligt för så många som möjligt att ta del av kulturarvet. Man arbetar med en modell som man internt kallar för ”Dalarömodellen” och som syftar till att samtidigt både bevara och bruka kulturarvet.

Millis Keegan, kvällens tredje gäst som själv är dykare och tidigare var journalist på tidningen Dyk i Sverige, bor idag i Florida i USA och arbetar på en stor internationell dyktidning. Hon bekräftar att intresset för att dykparker är mycket stort och att det kan bli mycket lönsamt. Utanför Floridas kust finns en dykpark med 10-talet vrak från olika epoker, där de senaste faktiskt har sänkts på platsen för att bli föremål för dykning. Men inget av dessa vrak kommer i närheten av det historiska intresse som vraken utanför Dalarö har, ansåg Millis. Detta borgar för att det borde vara mycket intressant för amerikanska dykturister att besöka Dalarö. Men också från dykare från Tyskland, där det är förbjudet att dyka på vrak, och från Asien är intresserade, sa Millis Keegan.
En förutsättning för ett lyckat dykparksprojekt är att detta är väl förankrat hos lokalbefolkningen.

Björn Varenius var därför mycket glad för denna möjlighet att informera Dalaröborna.

DALARÖ JULMARKNAD 2007

Dalarö Marsipan, ponnyridning och galleria på Tullhuset med tavlor, glaskonst och pälsar.

"Min syn på Dalarö" 19 november 2007

Den andra "Måndagsklubben" hölls 19 november. Och precis som i oktober blev det "knökafullt" i Tullhuset. Temat denna gång var "Min syn på Dalarö"........

......och det blev ett minnesvärt möte. Nästan 100 personer kom för att lyssna på byns äldsta, fru Iris Maijgren, som fyllde 101 år i maj och som har bott på Dalarö i hela sitt liv. Som kontrapunkt till henne hade Turistbyråns chef Lars-Olof Landin (här till höger på bilden) bjudit in Mikael Trolin, musiker och landstingspolitiker i Stockholm, som just har bosatt sig på Dalarö.

Iris tycker att det är bra att Dalarö växer. På gott och ont, som hon säger. Men bara så förblir Dalarö levande, även om Iris anser att den tunga trafiken genom Dalarö är en skandal. Färjan borde ha flyttats från Dalarö för länge sedan, säger hon. Men den vackra naturen och utsikten från Lotsberget är densamma som för hundra år sedan. Iris har ett fantastiskt minne och Lars-Olof Landin bekräftar att han ofta ringer Iris, när han har besökare som ställer frågor om Dalarö förr i tiden.

- Jag har varit guide i Tullmuseet i 22 år, berättar Iris. Och att Tullmuseet har flyttas till Stockholm anser Iris vara ett av de riktigt dåliga besluten genom åren.

1906, det år Iris föddes, sändes det första rundradioprogrammet i Sverige. Mikael Trolin som är nästan 70 år yngre än Iris har vuxit upp i det nya Sverige, som helt domineras av radio och TV. När Mikael sökte en lugn miljö i närheten av Stockholms med fru och en liten son, föll valet på Dalarö. Kompisarna undrade om de hade flyttat till "Dalarna". Ty trots att många känner till Dalarö är denna idyll fortfarande tämligen okänd för väldigt många. Och Dalarös idylliska karaktär måste bevaras även när Dalarö får alltfler både fast boende och sommargäster. Det är Mikael och Iris överens om.

Sedan i somras har kommunen hyrt hela mellanplanet på Tullhuset. Tidigare år har kommunen hyrt en mindre del för Turistbyrå och ett litet Skärgårdsmuseum som ersättning för Tullmuseet. Nu har Dalarö fått chansen att starta ett Kultur och Föreningscentrum här, säger Lars-Olof Landin. Och han är säker på att bara kommer att ta något år innan detta centrum kommer att kunna bära sig själv genom medlemsavgifter och inkomster från utställningar och evenemang. "Måndagsklubben" är ett utmärkt initiativ. Precis vad Dalarö behöver inflikar Iris Maijgren, som enhälligt valdes till hedersmedlem i den nya Tullhusföreningen.

Janne Önnerud avslutade kvällen med några sköna låtar.

Nästa gång som Dalaröborna beger sig ut i större skaror blir julmarknaden lördagen den 1 december. Och sedan är det nytt år och "Måndagsklubben" återkommer mådagen den 14 januari. Temat blir "Dalarö - ett maritimt upplevelsecentrum". God fortsättning 2008.

Premiär för "Måndagsklubben" 15 oktober 2007

Den 15 oktober 2007 stod LO Landin, Dalarö Turistbyrå, värd för ett seminarium om turism, där representanter från 12 av Dalarös företag och Dalarö Hembygdsförening deltog tillsammans med inbjudna gäster.

LO hälsade samtidigt seminariedeltagarna välkomna till Dalarö nya Kultur- och Föreningscentrum, en ideell förening under bildande, med syftet att göra Tullhuset till ett centrum för kultur- och föreningslivet på Dalarö. Kommunen hyr sedan sommaren 2007 hela plan 2 på Tullhuset och upplåter den yta, som inte används för Turistbyrå och Skärgårdsmuseum, för att Dalaröborna och föreningslivet skall få en plats att mötas. Dalarö Hembygdsförening och Södra Skärgårdens Intresseförening stöder idén och fler föreningar, Dalaröföretag och Dalaröborna själva går med i den nya kulturföreningen. Föreningen är tänkt att vara självfinansierad på ett par år.

Erik Josephson, turistsamordnare i Haninge kommun, inledde turistseminariet med att bekräfta att kommunen har insett vilken potential Dalarö har som turistort.
Förhandlingar pågår med bl.a Statens Maritima Muséer för att i vattnen utanför Dalarö skapa Sveriges första dykpark.

En dykpark är bara en av de "paket" som Dalarö skulle kunna sätta samman för att öka intresset för Dalarö, fortsatte Thomas Hjelm, projektledare för det EU-finansierade turistprojektet Scandinavian Islands. Thomas ses på bilden sitta på huk i samtal med Dalaröföretagarna Jan Ringborg, Dalarö Hotel Bellevue, Eva Peterson, Dalarö Skärgårdsmäklare, och Helene Harge, Rosenön.

Idag måste man lära sig att förpacka och kvalitetssäkra ett utbud av tjänster för att kunna locka till sig en internationell publik, fortsatte Thomas Hjelm. Skärgårdskommunerna Värmdö, Nynäshamn och Haninge satsar tillsammans med kommunerna på Åland och i Åbo på projektet Scandinavian Islands. Ett påtagligt resultat är en hemsida. Företagen på Dalarö har här en unik chans att tillsammans med hela regionen nå en internationell marknad, vilket skulle kosta enorma pengar om man skall göra det själv.

Det är i första hand i Tyskland, Holland och England som marknadsföringen görs. En utländsk turist från dessa länder, som är intresserad av t.ex fågellivet, vill kunna få information, beställa plats att bo och äta, få guidning m.m direkt från sin dator. Han vill inte ringa runt till många olika telefonnummer som nu, utan måste kunna få en samlad information och kunna beställa på ett enda ställe på Internet.

På Södertörns högskola finns Göran Andersson, ansvarig för turistprogrammet. Också han betonde vikten av samarbete och berättade hur man på Turisthögskolan arbetar med att utveckla kartsystem för gemensamma hemsides- och bokningssystem.

LO Landin påpekade att Södertörns högskola är unik genom att den har både en turist- och en marinarkeologisk avdelning. Det borde utnyttjas bättre. Statens Maritima Muséer kallar sin nya modell för att både skydda och göra kulturarvet i form av alla skeppsvrak utanför våra kuster mera tillgängligt för Dalarömodellen. Vilken fantastisk möjlighet Dalarö har att kunna erbjuda besökare en kulturhistorisk upplevelse av världsklass, samtidigt som vi kan bygga upp en kunskap om hur man gör, som vi senare kan dela med oss av till andra. Sammantaget skapas förutsättningar för nya arbeten och ökad sysselsättning, något som gör kommunen extra intresserad att satsa på Dalarö.

På kvällen blev det premiär för
"Måndagsklubben".
De första mötena arrangerades av Dalarö Turistbyrå i samarbete med Dalarö Regatta, som bjöd in till "öppet hus".

Entréavgiften är samtidigt medlemsavgift i Föreningen Kultur & Föreningscentrum, som är det namnet på Dalarö nya "Folkets hus". Föreningen fick på så sätt en flygande start med bortemot 100 medlemmar.

Dalaröborna gick nämligen bokstavligt talat man ur huse. Det var "knökafullt" när LO Landin intervjuade Thomas Hjelm (se bilden ovan t.h.) och lät Dalaröborna ställa frågor om "Scandinavian Islands".

Kvällen avslutades med att artisten Janne Önnerud underhöll publiken på sitt speciella sätt och sjöng många av sina populära låtar.

Väggarna i Tullhuset pryddes av en nyöppnad vandringsutställning av konstnären Staffan Tolsén från Stockholm, som med denna utställning hyllade Lustyachten och dess olika båtbyggare. Utställningen, som har visats på Sjöhistoriska muséerna i både Stockholm och Göteborg, hade nyligen inbjudits till Aukland på Nya Zeeland. Men den finns kvar att beskåda för alla intresserade fram till slutet av november 2007.

Tillbaka till start.